Så här kan det gå till när kommunen vill bli av med en anställd..


Här kommer min berättelse.

Men innan jag berättar vill jag tala om att det här i grunden inte handlar om mig och mitt liv. Det här handlar om alla dom i vår kommun som drabbats och som inte vågar tala bl.a. av osäkerhet för hur det kommer slå för egen del, för sin familj och för sin släkts räkning. Därför lägger jag min berättelse på bordet för att människor ska veta och förstå vad som pågår och vilka krafter som har makten mot den lilla människan – så ha med er när ni läser min text att jag är långt ifrån den enda som drabbats och drabbas.

Jag väljer att berätta för jag har inget att förlora – jag har redan förlorat så mycket de sista åren att jag ärligt kan säga att få människor skulle klara att orka vidare och istället gå stärkt ur allt elände. Jag har av olika skäl klarat det och därför vill jag tacka alla dem som gett mig den kraft och energi som krävs för att vända kaos till ordning och försök till att förnedra och bryta ner en person till att istället slå tillbaks, respektera sig själv och ha en ryggrad som aldrig kroknar för rättvisan. Så tack för att jag får uppleva sann och ömsesidig kärlek i mitt liv, goda vänner en underbar dotter och släkt samt gosiga djur som finns där för en dagligen. Trots krafter som utan tvekan och utan samvete förgör så känner jag att jag har det bästa kvar och det kommer aldrig att vika från min sida.

Jag fick reumatism. Det betyder att jag fick väldigt ont i min kropp och blev tvungen att ta medicin som används som cellgifter, men i en lägre dos. Dessa mediciner sänker immunförsvaret rejält. Känner man att en infektion är på väg får man inte ta medicinen vilket gör att sjukdomen eskalerar. Till slut mådde jag så dåligt fysiskt och psykiskt att jag blev tvungen att söka omplacering.

Jag visste redan då att om de inte hittade något så måste jag ta avsked – man får alltså inte återgå till sin anställning.

Jag var tvungen att ta chansen för min sjukdom gick ut över mina arbetskollegor och barnen – och så ville jag inte ha det.

Väldigt snart blev det uppenbart att man ville ha bort mig helt och hållet. Jag var ju redan då involverad i att politiskt ifrågasätta delar av kommunens förehavanden och i en hel del av det som hände på den skola jag arbetade på. Både vad gäller hur man hanterade utsatta barn vad gällde deras trygghet och säkerhet men inte minst möjligheten för dem att göra sig hörda och få respekt. Men det handlade mest om att vuxna skulle få  komma i strålkastarljuset än att barnen fick det stöd de ska ha och som de vuxna är skyldiga att ge dem. Vi vet alla hur illa ställt det är med barns utsatthet i skolvärlden i Sverige. Gå in på Skolinspektionens sida så hittar ni så obehagliga siffror och text kring detta att man undrar vad vi vuxna håller på med och varför vi inte vågar step up. Läser man sen Folkhälsoinstitutets diagram kring mobbing så får man magknip. Inget undantag på denna arbetsplats kan jag säga. Varken mot barn eller mot kollegor. Jag är dock inte den enda genom åren som denna arbetsplats velat göra sig av med och försökt frysa ut.

Jag har en hel del meriter, livserfarenheter och betyg så när vi skulle gå igenom listan på arbeten i kommunen där jag var helt möjljig som kandidat fick jag av kommunens personalansvariga höra att jag inte hade rätt att åberopa mina betyg och meriter från anställningar äldre än fem år. Vad menar du frågade jag – såhär ska det inte gå till gör ni så mot alla ni intervjuar för anställningar? Så är det bara sa hon och sen gick hon iväg för att hämta några papper. Facket satt som vanligt knäpptyst utan att säga ett ljud. Medans den personalansvariga var borta säger min arbetsledare, dåvarande rektor vid skolan där jag arbetade, att jag borde förstå att det är på det här viset och så förklarade hon varför: jo, på tv hade det varit en intervju med läkeren som för några tiotal år sen stog åtalad för att ha styckat en patient tillsammans med en kollega. Denna läkare hade föstånd nog att förstå att han inte längre kunde åberopa sin läkarlicens längre. Och om han förstod det så borde även jag förstå detsamma.

Törs jag påpeka att facket satt tyst..

Jag var stum av chocken i hur en människa kan betee sig så gräsligt illa gentemot en person som redan ligger – ja, över huvudtaget. Minst sagt fräckt och smaklöst..

Nåväl, nu följde förhandlingar någon vecka senare om hur min framtid skulle bli. Där satt vi runt ett stort ovalt bord och alla (företagshälsovården/läkaren, försäkringskassan, facket, min arbetsledare ny rektor på skolan som avlöst en annan som varit med i processen initialt samt kommunes personalansvariga) och bedyrade hur bra det skulle bli för mig om jag sa upp mig och fick hjälp via försäkringskassan som berättade att de hade något som hette fördjupad samverkan som skulle träda in och man skulle skräddarsy och hitta en arbetsplats som jag kunde klara. Alla var överens om hur bra det här skulle bli så nu återstod bara att jag skulle säga upp mig för det såg snyggare ut än om de gjord det.

Jag skrev efter någon vecka på papper om att säga upp mig själv och jag blev lovad ett jättefint meritbetyg som jag skulle ha glädje av framöver. Det betyget har jag fortfarande inte sett röken av.

Tiden gick och ingen försäkringskassa hörde av sig om fördjupad samverkan. Jag ringde FK vid upprepade tillfällen och när jag efter flera veckor fick tag på vederbörande säger hon att FK aldrig har lovat fördjupa samverkan. Hon säger att hon ska höra sig för men att hon är ytterst tveksam till om jag faller under den åtgärden. Utfallet blir att jag ingen hjälp kan få där.

Jag blir istället delvis arbetslös och sjukskriven..

Än idag 2.5 år senare är jag arbetslös..

FAS 1 är det som pågår efter en mängd olika bollanden med mig hit och dit. Det innebär att jag ska testas hur mycket jag klarar att arbeta.

Under hela den här processen har jag känt att man vill bli av med mig – vad jag inte visste var att i kommunens kärnvärden står inskrivet att man inte får kritisera sin arbetsgivare. Hade jag känt till det så hade jag inte brytt mig om det för när det gäller barns väl och ve är det vi vuxna som har ansvaret och det är oss de små förlitar sig på och då måte vi visa framfötterna. Vem ska de annars vända sig till.

Ingen har varti modig nog att säga sanningen till mig vilket jag tycker är uruselt. Istället har man använt sig av mobbing på hög nivå genom att psykiskt försöka bryta ner och förnedra en människa. Vill berätta att jag inte är den enda som utsätts för detta.

Till dem som tror att de lyckats vill jag bara säga att det är märkligt att ni kan sova om natten – och de riktigt stora förlorarna är ni själva i långa loppet för ni kan aldrig bli av med er själva och ert samvete, om ni över huvudtaget har något.

Jag är en person som ovandlar förnedring och hot till konstruktivitet och jag går stärkt ur skit och slår tillbaka på mitt sätt. Även om jag är arbetslös och sjuk så har jag det bra. Som jag sa så är kärleken, min dotter, min släkt mina vänner och djur en ständig stötta i min tillvaro. B.la. har Båstad kommuns framtid vuxit upp ur dessa träsk av kränkningar för att hjälpa andra som kommunen försöker förgöra och som inte faller dem på läppen.

Det är inte bara vi som kritiserar makten och samtidigt är kommunanställda och politiskt anknutna som drabbas. Det finns en mängd kommunanställda som trakasserats och frysts ut, en del har även blivit av med sin anställning. Men om vi nu ska prata om vilka som drabbats inom just politiken så finns idag utöver mig minst två namn till som arbetstagare eller fd arbetstagare i kommunen som kommunen har eller försöker göra sig av med på minst sagt vidriga sätt. Men det är deras story och tills den dag de vågar eller vill lägga det på bordet (de har familjer) så kan ni bara få kännedom om det på det här viset.

Låt oss skänka en tanke till vilken kraft som ligger bakom dessa trakasserier och uteslutningar och vad som driver denna kraft när den riktas mot personer inom politiken som även arbetar eller arbetat i kommunen. Som jag just nämnt är det förutom mig minst två andra  personer som har eller haft en transparent och ytterst tydlig agenda kring hur kommunen sköts och som vågar/vågat lägga det på bordet om och om igen. När det är just politiker som arbetar öppet, ifrågasättande och ärligt för kommunen och dess innevånares bästa och då på olika sätt utesluts och trakasseras av makten – så blir det väldigt tydligt vad vår politiska och tjänstemanna maktetablissemang är ute efter och det helt utan samvete.

Viktigare än någonsin blir det därför att ni väljare nu ser till så vi får en kommun som arbetar empatiskt och medmänskligt och inte tvärtom.

Har ni förslag på vad vi kan göra och hur vi ska gå till väga så skriv till oss antingen i kommentarfältet här eller på vår mailadress: bastadkommunsframtid@yahoo.com.

Vänligen, Helena Kruse.

Annonser

En reaktion på ”Så här kan det gå till när kommunen vill bli av med en anställd..

  1. Ja, det är inte lätt att försöka stå för sina övertygelser när en företagskultur helst vill slippa annat än ja- sägare. Det lär finnas chefer och överordnade som lyssnar på sitt folk och tar till sig deras kunnande och deras ideer. Sånt folk ska vi inte ha i vår kommun, det kan äventyra de stora planerna. Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s